Barn på varvet

Ulf Axel Nilssons far jobbade på varvet när Ulf var liten. Som barn besökte han ibland sin far när denne jobbade på lördagarna.

”Som sexåring i början av 1950-talet gick jag på lördagarna ner och för att möta min far på varvet. Då arbetade man till klockan 14 och i vakten skulle jag gå fram och säga: ”jag är Erics påg”. Far var förman och hans hjälpförmans fru skötte kiosken inne på varvet. Dit gick jag och fick några karameller innan jag gick bort till rör- och plåtverkstaden, som låg granne med den lilla dockan, där det alltid låg fartyg inne för reparation. Det är rätt exakt där Scandlines biljettluckor för bilar och lastbilar idag ligger.

Jag hade gått uppe från Köpingevägen och när jag kom ner på varvet luktade det gas. De svetsade mycket så den lukten fanns där hela tiden. Det jobbade 1 000 man innanför grindarna och vid tiden bestod Helsingborgs rederiernas handelsflotta av drygt 100 fartyg.

Efter min utflykt till kiosken gick jag in i rör- och plåtverkstaden. Där stod gubbarna och jobbade. Alla rör som användes på båtarna gjordes i verkstaden, det var inga plaströr på den tiden. Allt böjdes vid arbetsbänkarna. Sedan fanns där en gammal kopparslagare som hette Mårtensson, som bodde i korsningen Örebrogatan och Köpingevägen. Han gjorde massor av presenter av kopparmynt. Av en femöring kunde han svarva en liten kopparkanna. En otroligt skicklig yrkesman.

På lördagarna var det lite extra festligt. Varvets egen musikkår hade alltid konsert mellan klockan 12 och 13. Det hände också att det var stapelavlöpning. Då drog bogserbåtarna ner ett nytt fartyg i hamnbassängen, där arbetet fortsatte med att utrusta nybygget.”