Första dagen på jobbet i Oceanhamnen

Per Sundqvist jobbade som extring i hamnen i flera år. Det var ett tufft jobb, och inte fick man någon särskild introduktion till arbetet – det var bara att hugga in.

”När jag hade återvänt till Helsingborg efter min tågluff letade jag efter jobb och hörde att hamnen behövde extrapersonal. Jag kom ner till ropet tidigt på morgonen och möttes av dödspatrullen, två barska män, som valde ut gubbar för dagens jobb. De som redan var registrerade pekades ut först. Men vi nya extringar som inte hade något nummer, fick vänta till sist. Då fick vi nummer men ingen speciell utbildning eller genomgång. Mitt första nummer var 1247, sedan fick jag 4029. Nåväl, det var bara att gå direkt ut i båten där förmannen väntade på oss. Och sedan sa han till mig, ”Ja 4029, du ska ställa dig på kajen vid kranen och vara landtagare”.

Första dagen var jag alltså landtagare på en båt, som kallades kines. Jag stod på kajen hela eftermiddagen och undrade hur mycket gods en sådan båt kunde rymma. Det kom ju pall på pall på pall, gods på gods och hela tiden gick tre kranar upp och ner. Jag var så fascinerad av godset som lyftes ut, så till slut frågade jag förmannen om jag fick gå ombord och titta hur det såg ut på båten. Jag minns att jag stod och tittade ner i de här jättegapen ner till lastutrymmet som var fyllda med enorma mängder gods.

En sådan båt kunde ligga inne en vecka. Vi jobbade mellan 7 och 10, fem dagar i veckan. Ibland på helgerna också. Allt gods låg löst som sagt så vi fick flytta med handkraft, med hjälp av ett verktyg som kallades hook. Vi fick gräva ut säckar, tunnor, lådor. Ibland var det entonssäckar som satt fyra och fyra som vi körde upp. Ja det var ett hårt jobb.” /Per Sundqvist