Ingas Café

Ingas café öppnade i Oceanhamnen 1972. Det var Inga Jönsson som drev verksamheten med hjälp av dottern Birgit och svärdottern Maggan. Caféet hade sin självklara mötesplats för de som arbetade i hamnområdet. Det var hit de gick för en kopp kaffe eller en måltid.

Inga Jönsson var en pigg, glad och arbetssam kvinna. Hon beskrivs som noggrann, nästan nitisk. Efter att maken dött var hon ensamstående med fyra barn som hon uppfostrade själv. Hon trivdes med arbetet på caféet och hon var omtyckt av ”gubbarna” i hamnen.

För Birgit och Maggan var arbetet i caféet ett sätt att försörja sig samtidigt som de tog hand om sina barn.

”Vi hade ju småbarn, så vi jobbade ena dagen och den andra var vi hemma med ungarna, säger Birgit.”

I början jobbade de inte hela dagar, eftersom det inte fanns så mycket att göra. Det varierade mellan dagarna i hur många som besökte caféet under olika perioder. Öppettiderna varierade utefter när hamnarbetarna var på plats och jobbade eller hade kvällsmöten. Det blev många tidiga morgnar och sena kvällar. Med tiden blev arbetet mer och mer intensivt.

”Det blev ju så mycket så det var ju inte klokt. Det var en liten lokal och det var kö långt ner i trapporna liksom, ja herre gud”, berättar Maggan.

1979 tog Birgit och Maggan över verksamheten från Inga. Sedan drev de caféet fram till 1988, då verksamheten såldes till ett tyskt par.

Hamnen var en mansdominerad plats. Birgit och Maggan kände sig aldrig otrygga, trots att de kom tidigt till jobbet och ibland var kvar till sent på kvällen. Birgit minns hur Inga en kväll glömde att ta hem cigaretterna som såldes på caféet. Att ha kvar dem i hamnen var riskabelt – de hade haft inbrott tidigare och om cigaretterna blev stulna så gällde inte försäkringen.

”Hon fick köra ner sent på kvällen för att hämta dem, för hon ville inte riskera att stå utan cigaretter till gubbarna morgonen efter. Hon packade ner cigarettpaketen i en stor kasse och var precis på väg att gå när en tullare passerade. De trodde att hon hade köpt cigaretterna från ett fartyg i hamnen men när tullarna kontrollerade cigaretterna såg de att de var stämplade. Allt var i sin ordning.”

När det var lönedag blev det tydligt att kvinnorna hade en del att säga till om. Då kom några ner till hamnen för att hämta männens lönekuvert. Detta för att se till att pengarna inte försvann.